De stora flickorna hade fest för ett antal helger sedan och de hade en frågetävling där svaren skulle "skrivas" i ansiktet. De blev så fina... å så de skrattade. De har inte hunnit se bilden ännu! Hoppas att det är ok att jag visar den på nätet!
Det är så kul med de stora flickorna. Nu vill de ha fest- inte kalas. Och det behöver heller inte finnas en anledning till det, utan bara för att träffa sina kompisar och ha det trevligt. Hade jag också det i deras ålder? Tror inte det. Jo, då jag gick i sexan började vi nog lite smått. Men det var mest jag som hade fester tillsammans med min kompis Sivan. Eller minns jag helt fel?
Ja, på tal om Sivan. Vi var ju på 40-års skiva för någon helg sedan. Det var riktigt trevligt. En typiskt skånsk fest där man skulle ta i hand med alla. Tjoho tänkte jag som kom nästsist av gästerna. Det tog väl en kvart innan man hade hälsat på alla!!! Jag ville ju dessutom vara artig o tala om vad jag heter...vilket jag insåg var lönlöst då jag vände mig om o såg havet av alla gästerna! Jag insåg ganska snart att det var idioti på hög nivå! Jag log, hälsade på gästerna i tur o ordning... kramade om någon, gav ett extra leende till någon, utbrast emellanåt "ooh, ett välbekant ansikte" varav vederbörande tittade konstigt på mig... Och plötsligt var SIVAN där, med sin storasyrra Anette. SÅ glad jag blev! Kul att träffas efter så lång tid. Hon hade dessutom två av sina fyra flickor med sig. Vilken häftig känsla det var att få se hennes lilla flicka... Det var som om Sivan stod där... och hade jag haft min mellandam där så skulle det vara som om det var vi två kompisar som stod där tillsammans igen. Mysko!!!
På festen träffade jag ytterligare några f.d klasskompisar och de såg ju ut som de gjorde sist jag såg dem. Sedan träffade jag fler "gamla" kompisar som delgav mig lite info om sina liv och lite nyheter kring gemensamma vänner. Ibland önskar jag att jag kunde få uppleva en dag i mitt gamla liv- så som det var då jag var runt 10 år. Då var livet ganska bra. Eller är det bara det jag vill tro o minnas???
Ja, jag tog dessutom ett beslut att vara hemma den här veckan. Jag var bara tvungen att kurera mig själv några dagar. Igår sov jag till kl.12. Jag gjorde absolut ingenting igår. Virkade, åt, kollade på tv, hämtade flickorna från skolan, satt en stund vid datorn o beställde foton, drack kaffe... Idag ska jag heller inte göra någonting. Virka lite o läsa! Det är riktigt skönt att få varva ner o inte göra någonting. Kanske kan det påverka min infektion till att läka ut lite fortare. Jag kan inte förstå varför det har blivit så här? Jag tycker ju att jag sover tillräckligt mycket- för mig är sömnen viktig. Däremot tror jag att jag stressar lite för mycket och tar stort ansvar för många olika saker, vilket ger mig oro o ångest eftersom jag inte riktigt hinner med det jag vill hinna med. Jag borde "ge bort" lite av mitt ansvar till min man, även om vi idag delar på mycket. Ibland kan jag känna att jag drunknar i åtaganden och måsten.
Huset känns INTE som en börda alls, vilket är positivt. Jag ser det som en fristad. Vi har bestämt oss för att ta det lugnt med renoveringen, göra det viktigaste först och bo in oss. Det är ju alltid att göra och det visste vi ju innan vi köpte det här vackra huset. Men det är ju ett roligt göra vi har framför oss. Vi har insett att det finns en del att göra under golvet i krypgrunden och väggarna närmast gatan. Det blir nog till att gräva ur trädgården...
Det tråkiga är ju att en hel rabatt med gamla blomsorter kommer att stå i riskzonen. Någon som vet hur vi ska göra för att ta vara på så mycket som möjligt av alla växterna, med olika blomningsperioder (från tidig vår till sen höst)?
Nu ska jag fixa lite lunch o dricka en kopp kaffe. Sedan ska jag sätta mig med min virkning som redan har börjat växa fram. Det blir nog en riktigt fin dopklänning...
Ta vara på dina möjligheter!
Johanna