Åj vad tiden går fort...

Ja, det är redan april och hur ofta är jag inne och skriver? Ja, inte blir det ofta nuför tiden. Jag har så mycket annat att göra att jag helt enkelt inte prioriterar bloggen. Tyvärr! Jag jobbar, fixar här hemma, är med barnen och SYR så in i bomben just nu. Det är det som hägrar för tillfället.

Jag har skaffat en egen domän och den kommer nog att få gå före den här bloggen. Vad som kommer att hända med denna sidan får jag väl se. Jag kommer ju att få jobba med den nya sidan och jag vill ju få igång den så fort som möjligt. Tur att Olle fixar det där knepiga åt mig så att jag sedan kan fylla den med eget innehåll. Hoppas bara att min sida snart blir registrerad....

men den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge... eller hur var det nu?

När min domän är färdig kan ni söka mig på

marjaliisa.se

Där kommer jag att sälja mina alster om ett tag! Hoppas bara att det går bra. Håll tummarna!

Många kramar på er

Ses snart hoppas jag

Johanna

Clownen Johanna VARNING för bilderna! Personer med svagt hjärta bör ej titta!

Jaha! Då har man varit i Landskrona med stora flickan och fått håret fixat. Hahahaha! Jag skrattar mest just nu! Elsa blev väldigt fin och hon verkar väldigt nöjd med sin (rosa)färgning. Jag var också väldigt nöjd igårkväll...hahaha! Nu vet jag inte riktigt längre, nu när dagsljuset faller på! Alla här hemma tycker att jag ska ha kvar färgen, men jag själv hade ju trott att det skulle bli blodrött eller vallmorött...nu e de ju lite clownvarning på det!

Jag får väl vänta ett par dagar tills det har satt sig lite. Blir det inte bra får jag färga om det! Det är ju inte mer med det. Hahaha... gud vad jag ser rolig ut!

Hahaha...

Ja, det är väl bara att smälta det här ett litet tag! Olle sade att han tänkte på en lakrits och hallon klubba när han såg mitt hår...

Mitt långa hår är ju också borta. Ibland saknar jag det jättemycket och vill ha det långt igen... just nu vet jag varken ut eller in! hahaha Kan man annat när man ser ut som en clown!?!?

Ha det bra

Kramar

Johann

Nytt år- IGEN!!!

Hej igen och God fortsättning!

Jag har inte skrivit på ett bra tag, men jag har helt enkelt haft annat att göra. Som vanligt! Ni vet hur det är. Även om jag var ledig några extradagar över jul och nyår så hade jag så mycket annat att göra. Jag städade ur några skåp, lådor och hyllor, jag virkade EN HEL DEL, var med barnen, kollade på film, åt gott, sov länge och bara tog det lugnt. Jag vet ju att det alltid kommer en ny termin och det gäller att vara utvilad.

Jag har jobbat 1 1/2 vecka och det känns så himla bra. Vi är ett glatt gäng och det var riktigt uppmuntrande att komma tillbaka. Vi är ganska skojfriska av oss. Jag hoppas att jag får vara kvar längre än det står på pappret... jag trivs ypperligt bra!!!

Idag var vi på ögonkliniken med Malla. Hon har ju betett sig lite udda framför tv:n... ja, det är ju då det har märkts mest. Hon har ställt sig NÄRA tv:n och vridit och vänt på huvudet tills hon har verkat nöjd. Sedan har hon stått sådär en stund...tills hon sätter sig i soffan igen en stund. Efter ett tag har hon gett upp och gått iväg och gjort nåt annat. Efter en stund är hon tillbaka igen, NÄRA, vrider och vänder på huvudet... Ibland har hon gått på saker och "trampat luft"... hon liksom stannar upp ibland och känner med fötterna. Lustigt egentligen, men det visade sig att hon är kraftigt översynt med en rejäl astigmatism på vänster öga. Ja, inte konstigt att hon inte ser allting så bra. Nu blir det ytterligare ett besök, med dropp i ögonen och en undersökning av ögonläkare. Sedan får vi se vad som händer. Antagligen kan hon få glasögon, men vad gör det henne???? INGENTING, för hon vill se ut som sin kusin Klara (som har glasögon).

Själv blev mitt öga kontrollerat igen. Nytt besök igen nästa vecka då min lins ska bytas ut. Jag har haft denna i säkert 5 veckor nu och jag börjar känna av att den inte är så fräsch längre. Lite kliigt, disigt och torrt! Jag får väl se om min hornhinna har blivit ok efter ytterligar några veckor... än så länge är det inte helt bra. Jag har ju ett rejält sår på hornhinnan som har drivit mig till vansinne till och från under ett antal år nu... Sista försöket är med ett linsplåster/lins och fungerar inte detta blir det en operation. Jag vill ju undvika en op. men jag kan ju inte göra nåt åt det ialla fall. Jag gör vad jag kan, droppar ögonen och låter bli att sminka mig periodvis. Inte så kul, men det får bli så ibland. Jag vill inte förlora ögat. Hellre osminkad med MITT öga, än snygg med ett glasöga... Eller?

En del av släkten har varit i Thailand och kom hem förra veckan. Vi träffades i helgen och det var trevligt att ses igen. Tiden har gått ganska fort även om det har varit dagar då man gärna hade åkt till dem och fikat och ätit lite, snackat skit och umgåtts. Malla har längtat efter Poppy en hel del (ja, lilla Daisy också...) De leker så bra ihop även om de inte träffas varje vecka. Det känns som att de tar vid där de slutade sist! När vi satt i bilen, Malla och jag, utbrister hon plöstligt; "Jag äääälskar Poppy. Nästa gång jag träffar henne ska jag kyssa henne..." När hon ser min konstiga blick ändrar hon sig snabbt; "...pussa henne!" Hon gillar såklart lilla Daisy också, men hon pratar inte så mycket och är LITEN till växten, så jag tror att Malla upplever henne mer som en liten babys. Fast, själv tycker inte Daisy det...hon är ju STOR!!!

När vi kom till syster i lördags och Malla kom in såg jag Poppys och Daisys blickar. Daisy utbrister; "Malla..." Det var helt underbart att se och höra. Några gånger under kvällen hörde jag "min Malla..."

Snart är min kofta, som jag virkar, färdig. Jag hittade garn i påsen som jag fick när vi delade upp mammas saker. Jag tror ju att mamma hade tänkt sticka/virka en tröja och då beslöt jag mig för att slutföra det. Nu är jag inte så duktig som hon var, men jag tar mig... Jag virkar dessutom efter ett engelskt mönster med måttet inch...! Det blev ett ganska fritt arbete, hade mest mönstret som en liten förlaga för att se hur delarna skulle se ut. Ja, jag hoppas att jag kommer att använda koftan. Den är ju inte perfekt, men det går nog att dra lite i den och ändra formen lite då man tvättar den. Det har varit ett roligt arbete och det har gett mig mersmak. Nu kommer barnen få virkade och stickade tröjor ett bra tag framöver. Jag virkar och stickar annat också. Jag har alltid minst tre projekt igång samtidigt så att jag inte ska tröttna. Blir det tråkigt att bara virka halvstolpar varv efter varv, byter jag till att virka mina fina askar med blommor och spetsar...eller virka amigurumifigurer. Får väl fota Mallas fina "Hello Kitty"-docka... Har gjort en depp-rockare till Elsa...! hahah, den är fin den. Har en hel del jag ska göra. Jag hittade ett mönster på en jättefin virkad tårta. Den ska jag prova på. Hittade dessutom en döskalle jag ska göra...

Ha det gott och bry er inte om en massa nyårslöften ni ändå inte kommer att hålla...

Ta varje dag som den kommer och NJUT...

i skogen, på stranden, i joggingspåret, på gymet, i sängen med en god bok, i soffan...

Varje ögonblick är lika viktigt, utan vila ingen ro!

Kramar

Johanna

Jag har inte haft tid att skriva på ett bra tag men nu kände jag att jag bara MÅSTE! Det har varit lite turbulent och jag har fått fixa allt runtomkring mig först. Nu har det lugnat ner sig betydligt och nu kan jag lägga kraften på mina två sista utvecklingssamtal och den stundade julmånaden på jobbet. Vi har inte mycket kvar av terminen och det känns som att vi har hunnit med en hel del nu när jag tittar tillbaka på det vi har gjort! Vi har varit duktiga!

Jag trivs så himla bra på jobbet och det är mycket skratt varje dag. Vi har en härlig attityd mot varandra och vi är ganska hjärtliga... Veckorna bara susar förbi när jag trivs och ibland kan jag inte riktigt förstå att det har gått en hel termin på Englakronan! Jag får stanna nästa termin också och jag är så oerhört glad. Att dessutom få jobba kvar med Maria och de andra känns härligt. Det är ju först nu vi har börjat närma oss att bli ett arbetslag. Hoppas att jag får vara kvar så länge jag själv vill, vilket jag antagligen vill ett bra tag! Så känns det nu ialla fall!

Hemma är det lugnt. Vi har inte gjort något på huset nu när det är kallt, bara det där vanliga...städa och fixa och laga sånt som går sönder så där akut. Elpannan gick sönder och det forsade ut vatten. Tur att mannen är händig och fixade det så fort han fick tag på en reservdel. Så nu har vi varmvatten igen. Fönstrena får jag ta tag i till våren och då får Tomas fortsätta riva ur Lias rum. Det går inte att göra mer där inne nu när det är kallt eftersom vi är på isoleringslagret. Det får bli lite varmare innan vi tar bort det och fortsätter ut i hallen. Allt ska ju bort och nytt ska in. Hur slutresultatet blir vet vi ännu inte. Vi har bara grunderna klara i huvudet. Vad det blir för vägg/tapet vet vi inte. Vi ska ha likadant golv på hela ovanvåningen, det är det enda vi är överens om. Det blir ju som jag vill ändå...

Var i Tyskland på bordershopen förra helgen. Åkte med jobbets minibuss. Vi var åtta stycken från jobbet som startade från Ängelholm kl.5 och jag var hemma igen kl.14. Snabba ryck kan jag säga. Fick massor av trevlig dryck att förtära framöver. Det kommer att bli små appertifer varje lördag framöver...ett bra tag!

Häromdagen klippte jag Malla och Lia. De blev så fina. Malla har fortfarande babyhår så jag klipper av allting. Hon har en jättekort page med kort lugg och det är så fint på henne. Kan man inte sköta det själv så finns det heller ingen anledning att ha långt hår. Det blir långt tids nog. Lias hår var så långt att det nådde ner till midjan, men det ville hon ha avklippt. Nu är det till axlarna och uppklippt. Väldigt fint! Hon ser lite äldre ut nu!
Själv fick jag hårnoj för någon vecka sedan och ringde systerdotter Johanna och frågade om hon kunde klippa mitt hår. Ja, så vi åkte till Landskrona... Jag hade inga förslag på hur jag ville ha håret utan visade olika längder och olika sätt att klippa det.... gav lite önskemål! Sedan satte hon igång. Hon klippte och klippte, klippte, klippte... jävlar vad nervös jag var. Hon tyckte att jag stelnade till varje gång hon klippte....jo, det gjorde jag nog! Lia stod bakom och tryckte med fingret var längden var och det kändes ju helt ok.... Jovisst! När jag var klar och skulle ta tag i det var ALLT borta. Jävlar va kort det var, gick inte ens att sätta upp längre. Men det var skitsnyggt!!! Jag blev nog mest chockad över att det var...ja, BORTA. Jag trodde ju på Lia. I bilen hem brast jag i gråt när jag pratade med flickorna. Sade att jag blev lurad av dem då de pekat på ryggen. Hade de inte sagt någonting hade jag heller inte haft några förväntningar. Men i det hela var jag ju ändå nöjd. Det har tagit ett tag att vänja sig, men det är ju mycket finare nu. Å det växer ju ut igen om jag nu skulle vilja ha det långt igen. Fast det vet jag inte om jag vill just nu. Det är så lättskött! Så Johanna får nog klippa det nästa gång också....kanske!!!

Imorgon är det första advent och vi har ännu inte plockat fram några julsaker. Inte en enda adventsljustake här inte. Vi är inte så intresserade av det där...att plocka fram en massa julsaker! Det blir inga julgardiner, julbonader, jultomtar... det blir en julgran när flickorna har tjatat en längre tid! Men de får själv klä den när vi har satt i ljusen.
I år tänkte jag faktiskt fixa en adventsljustake så att vi kan tända lite stearinljus. Tyvärr får vi gömma tändstickorna eftersom Lia är lite galen då hon hittar dem. Hon är lite av en pyroman...blir nästan hysterisk om hon inte får tända ljus. Om Elsa ska ha en chans att få tända ljusen någon gång måste hon komma och viska i mitt öra och fråga om det är ok. Hör Lia att det är dax att tända ljusen springer hon och hämtar tändstickorna och står där och tänder och tänder, leker med tändstickorna och det liksom glöder i hennes ögon...läskigt! Ska man vara lite orolig eller?

Nu ska jag gå och stärka lite virkade delar till en liten ask jag ska sy ihop. Får se om det blir fint. Om det blir det så ska jag tillverka fler sådana och ha smycken i. Kanske ge bort några också! Jag har inte sytt på ett litet tag utan har suttit och virkat istället. Det är så avkopplande! Men det får bli lite mer framför symaskinen om några veckor! Har så mycket jag vill sy!

Nu vill jag bara önska er alla en god jul och jag hoppas att ni får lite ledighet tillsammans med familjen. Jag jobbar in i det sista, men blir ledig 1-10 januari istället. Det ska bli så skönt att få vara hemma med barnen. Sova, läsa, äta, umgås, ta promenader...

Må så gott och sköt om er!
Tack Maria, för att du är den du är
och för att jag får vara JAG!!!

Kramar från Johanna

Två febriga damer sitter och glor på tv!

Malla o jag har varit lite hängiga ett par dagar. Jag vaknade en morgon och var helt tjock i halsen. Men ingen feber hade jag då! Konstigt tyckte jag. Malla var däremot febrig. Vi var hemma och kurerade oss, var lata, sov i stora sängen och jag läste (så gott det gick) för Malla. Hon uppskattar det så mycket! Sedan blev ju hon bättre, men jag fick feber! Då var det inte lika roligt att ha henne hemma! Men som tur var tog de stora flickorna henne efter skolan, så att jag fick sova lite. Det känns som att jag har sovit en hel vecka!

Nu är vi ganska friska igen, men min trötthet vill inte riktigt släppa! Nya prover på fredag igen! Antagligen är det åldern som gör sitt till- mamma var ju tidig i sin övergångsålder, så det kan ju vara det! På gott och på ont!

Ja, då ska jag jobba igen imorgon! Det känns som att det är något jag har glömt till imorgon- typ att vi ska ha möte imorgon. Jag vet inte om det är så, eller om det var möte förra veckan. Jag har totalt tappat kontrollen över vad det är för datum. Tydligen har jag fått lön också! Alltid något. Veckorna går så fort att jag inte riktigt hinner med. Å snart är det jul igen....

Nästa vecka är flickorna lediga och det behöver de verkligen. Bara få göra vad de vill. Idag är Elsa med kompis och Lia var precis hemma om och hämtade grejer för hon ska sova över hos kompis i natt. Tomas jobbar kväll och det gör det lite lättare för oss alla. De kan vara med pappa på dagen och med mig på kvällen. Får se vad vi ska hitta på. Det blir middag hos Kirsi på onsdag, Landskrona på torsdag. Elsa ska till kusin Linnea med familj på tisdag-torsdag. Vad vi gör på fredag får vi väl se. På lördag har Lia kalas och på söndag ska vi ev. ha kalas för Malla. Hon blir ju 4 år då! Det blir ju endast kalas för släkten - hon är för liten för att ha kalas för sina "kompisar". Det har man inte riktigt i den åldern (kompisar, alltså). De har kalas för henne på förskolan och det är ju där hennes "kompisar" är!!! Det räcker väldigt bra tycker jag!

Nu tänkte jag gå och baka lite bullar eller något annat trevligt. Får väl se vad det blir! Malla har kanske lust att hjälpa mig lite. Det är trevligt med lite hjälp å jag bakar till viss del för att barnen ska få vara med och baka och kladda. Sedan är det ju trevligt med något gott till kaffet. Tyvärr brukar det inte finnas något kvar mer än två dagar. Här kan det inte sparas något i frysen. Vi är tyvärr alla precis lika stora sockerfrossare allihop i vår familj.

Igår var vi hos Olle o Johanna och barnen. Malla längtade så efter Poppy och hade tjatat om att få träffa henne ett par dagar, så vi åkte dit. Ja, vi bjöd in oss själva! Jag var klar med Daisys doptavla och ville lämna den. (tyvärr glömde jag fotografera den!) Malla o Poppy lekte HELA dagen. Jag såg dem nästan inte alls. Härligt att de har hittat varandra. Tomas pratade dator med Olle, Elsa lekte med Daisy och Johannorna pratade om ditten och datten. En trevlig lördag i trevligt sällskap.

Idag har jag inte gjort så mycket. Plockat lite efter veckan. Det har ju liksom inte funnits någon ork eller lust till det. Nu är det ny vecka och nya friska tag.

Ha det gott och glöm inte bort att "bara vara".

Alla måsten finns ju kvar där ändå och väntar...

Johanna

Kallt...

I morse var det så kallt att jag fick skrapa bilrutorna. Malla satt där bak i kjol o strumpisar och skramlade med skelettet. Stackaren frös! Men det är tur att vi har en snabbvärmare inne i bilen, så det tar bara 3 minuter innan bilen är varm inuti. Framrutan behöver vi aldrig skrapa eftersom vi har värme även i den. Att rekommendera!!!

Jag var lite orolig då jag skulle köra till jobbet, men det var torra vägar, så att det var minusgrader gjorde ingenting. Dessutom har jag inget val...det är bara att köra med sommardäcken tills på fredag! Mannen jobbar kväll och jag fixar det faktiskt inte. Han drar åt allting så jä..a hårt att jag ändå inte skulle få upp några bultar/skruvar/muttrar etc.

Flickorna kämpar på i skolan och de börjar bli lite skoltrötta. De behöver få vara lite lediga och ladda lite batterier inför de sista mörka veckorna innan det är dags för julledighet. De går bara nästa vecka också sedan är det höstlov. I år blir det till att vara hemma. Jag jobbar o mannen har nog inte tagit ut någon semester.

Idag blev jag lite irriterad... fick en lapp i handen som VARNADE för det kommande influensavaccinet - som jag tänker ta. Ingen källa och massor av FINA namn på olika forskare, universitet, forskningsinstitut etc. Jag tror inte att något var sant eftersom det inte fanns en källa. Jag är så oerhört trött på den här diskussionen. Folk är så oerhört egoistiska i den här frågan att jag blir mörkrädd. Jag har tagit ställning då jag har fått positiva argument för varför jag SKA ta den. Jag tänker INTE på mig i första hand, utan på dem som faktiskt inte får sprutan och som jag då kan smitta, tex våra barn vi har runtomkring oss som inte fyllt 2 år ännu. De ligger i riskzonen till att bli riktigt dåliga och eftersom det är en influensa som sätter sig på lungorna, är mer smittsam än vanligt och det kanske inte finns hjälp att tillgå vid akuta lägen...ja, jag ser inga skäl till att inte ta den. Det är en "vanlig" influensa, ja, och vi har haft influensor förut då folk har dött...ja, men inte som den här! Vi har tagit influensavaccin tidigare, i massor, utan några oerhörda konsekvenser...så varför skulle det bli fler katastrofer via det här vaccinet? Folk pratar så mycket om bieffekter kring just det här vaccinet, vilket gör mig lite frågande. Om man är så oerhört rädd för konsekvenserna av detta vaccinet, borde man kanske vara det vid varje vaccination. Våra barn får ju vaccin för en hel del olika "farliga" sjukdomar för att slippa dessa och dess följdsjukdomar...varför tackar man inte nej till dessa? De kan ju i princip vara lika farliga och ge lika många och svåra bieffkter som det omtalade influensavaccinet... Eller? Varför litar vi på våra läkare vid dessa massvaccinationer men inte nu? Är det någon skillnad? Varför ska våra barn inte kunna riskera få mässling om de kan riskera få denna influensa som är här??? Alla sjukdomar kan ge följdsjukdomar och dödsfall, likaså vaccin...

För mig är valet inte svårt. Jag tänker på våra små kusiner Daisy och Lennon...jag kan inte tänka mig att mista dem på grund av min egoism...

Så, valet är VÄLDIGT lätt att ta!

Jag och min familj tänker ta sprutan/sprutorna och riskera bieffekterna, som är minimala. Jag tänker inte ta den för att skydda mig själv, utan för att skydda dem som inte kan/får ta den och som kan riskera livet för detta.

Jag litar på våra läkare och våra forskare, som jag har gjort varje gång vi har låtit våra barn bli vaccinerade. Självklart har jag också ifrågasatt all vår vaccinering, men av andra skäl. Inte av skäl som cirkulerar omkring i vårt samhälle, skäl som att det BARA handlar om pengar... Jag tror på mitt val och jag hoppas att du också tar dig en funderare innan du bara säger nej

för din egoism skull!

Ja, jag är lite trött på all negativism som cirkulerar omkring. Kan man aldrig se något på ett positivt sätt?

Sov gott

Sköt om er

Johanna